Artikeln under bearbetning.
Den Stora Debatten, "The Great Debate", som markerade huvudlinjerna i striden om universums utseende omkring 1920, handlade i själva verket om två föreläsningar av Heber D Curtis och Harlow Shapley med efterföljande frågor och svar. Mötet ägde rum på National Academy of Sciences och det sägs att kombattanterna åkte samma tåg till Washington (Shapley från Mt Wilson, Curtis från Lick Observatory), träffades ombord men sa inte någonting till varandra om innehållet i sina respektive anföranden. Huvuddragen i varandras resonemang kände de dock till på förhand.
Striden i koncentrat: Harlow Shapley hade studerat variabla stjärnor, cepheiderna, och använt dessa för att mäta avstånd i universum, framför allt till de klotformiga stjärnhoparna. Det var dessa studier som låg till grund för hans beskrivning av Vintergatan som en förhållandevis platt spiralformad skiva med solen i ytterområdet. Han hade också bestämt Vintergatans storlek till 100 kiloparsek år 1917. Tidigare var den allmänna uppfattningen att den inte var större än något tiotal kiloparsek. Han menade att om Andromedagalaxen inte låg i Vintergatan så måste avståndet till den vara 108 ljusår. Det var ett avstånd de flesta astronomer inte kunde acceptera. Han fick stöd i mätdata av Adrian van (ibland stavat med stort V) Maanen som menade att han mätt rotationen på spiralnebulosor som M 101. Om den vore lika stor som en galax skulle dess ytterområde röra sig med en hastighet större än ljuset. Dessutom hade en nova som observerats i Andromedasystemet lyst starkare än nebulosan självt, och att en enda nova skulle lysa starkare än himlakroppen den fanns i var inte rimligt.
Heber Curtis menade att solen låg i centrum av Vintergatan som var några tusen ljusår stor. Han menade också att Vintergatan var en av flera fristående galaxer i universum. Det betydde att Adriaan van Maanens mätningar var felaktiga, och han bemötte mätningarna med att om de var korrekta måste Vintergatan ha andra proportioner än de som Shapley förespråkade. Han tvivlade på metoden att mäta avstånd med variabla stjärnor och höll med uppfattningen att Vintergatan var cirka 10 kiloparsec. 1920 års version av "William Ellery Hale lectures" fokuserade på temat: "The Distance Scale of the Universe,".
Notabelt är att Shapley i sin självbiografi Through rugged ways to the stars (1969) säger sig ha glömt det mesta ifrån diskussionen, som han dock betraktade som en delad dubbelseger eller dubbelförlust. Ingen fick riktigt rätt på det och bl a spökade van Maanens mätningar av rörelser i ytterområdet av en spiral som M33 (se fliken). Shapley höll på van Maanen: "Van Maanen was his friend friend and he believed in friends", skriver han om sig själv i tredje person. Längre fram i memoarerna är dock minnet knivskarpt: "Later I too recognized that Van Maanen´s measurements were wrong. Knut Lundmark came over from Sweden to go through the measuring of rotations of the galaxies and he could not verify Van Maanen´s figures. But he was a gentleman; he did not want to critizise them publicly. When I found it was a false trail I switched immediately to the truth; I have been complimented more than once on that since. Curtis also yielded pretty soon on the scale of the universe."
1927 synade Lundmark hela komplexet i sitt Uppsalapapper Studies of anagalactic nebulae – First paper": "At the debate between Curtis and Shapley before the Academy of Sciences, April 26, 1920, the latter could quote several results which were very serious for the theory that spiral nebulae are of the same size as out galaxy. Thus Seares hade deduced the surface brightness of the galaxy and found that none of the known spiral nebulae had such a small surface brightness. Reynolds hade concluded from his studies of the distribution of light and colour in typical spirals that they can not be stellar systems. Van Maanen hade obtained values for three spiral nebulae cooroborating his earlier work on Messier 101 and indicating that these bright spirals can not very well be situated at such obsessive distances as required by the results of Curtis and myself."
Längre fram i rapporten, sedan ha diskuterat sina spektroskopiska mätningar från Lick, hans omräkningar av van Mannen ("... the situation seemed to me to be rather hopeless for the followers of the island-universe theory") landar Lundmark ändå på säker mark (novorna som avståndsindikatorer. Hubbles cepheidupptäckt i M31): " I think that most astronomers believe that the question is settled now. The explanation of what Van Maanens results contain, if not real motions, has not been given as yet and will be very difficult to find."
Även i andra, både populära och inomvetenskapliga artiklar, kommenterade Lundmark i The Great Debates svallvågor sin insats och höll det för otroligt att det skulle komma upptäckter som kullkastade den övergripande galax(världsö-teorin. Lundmark skriver själv i det kanske bästa bidraget som finns på svenska, en bok utgiven 1929 i form av hans utökade och förbättrade version av Svante Arrhenius Världarnas utveckling, del 2: "Vid den diskussion, som hölls 1920 mellan Curtis och Shapley, av vilka den förre företrädde världsö-teorin och den senare ansåg, att nebulosorna hörde hemma i vårt stjärnsystem, spelade givetvis van Maanens mätningar en mycket stor roll, och Shapley betonade att intet skäl fanns att uppgiva dessa." Av bara farten Kundmark också klassas den ljusstarka novan i Andromeda 1885 som en "överklassnova" typ Tychos nova 1572, alltså en supernova i vår tids mening, en stjärnsmäll av helt annan och våldsammare karaktär än de vanliga klassiska novorna.
Så här låg det till tills Knut Lundmarks omräkningar av van Mannens resultat – samma plåtar, samma instrumentering – publicerades och de, som det visade sig, fiktiva rörelserna i spiralerna betraktades, vänligt, som ett resultat skulle vi säga i dag av van Maanens personliga ekvation. Shapley kastade in handduken. "The Great Debate" har varit föremål för flera tunga analyser och diskussioner. Curtis och Shapleys föreläsningar finns numera utgivna som blädderbok, som är tillgänglig här för den intresserade.